Till Robben Island åker man med båt från Waterfront och rådet är att boka biljetten hemifrån via nätet. Vi hade missat det och det såg mörkt ut ett tag, men en kvart innan varje tur avgår släpper man de biljetter som inte hämtats ut och turen var med oss. Vi hamnade i rätt biljettkö och kom över två biljetter. Det hade varit en givande erfarenhet mindre om vi missat besöket.
Ön, 12 km norr om Kapstaden, gavs namnet Robbe Eiland (sälön) av holländarna i mitten av 1600-talet på grund av det stora antalet sälar som fanns här. Robben Island har alltid förknippats med mänskligt lidande.
Redan 1636 blev den till fängelse då den nederländske kolonisatören Jan van Riebeeck deporterade sin tolk dit. 1960 övertogs ön av South African Prison Service. När de sista politiska fångarna frigavs 1991 deklarerades ön som häckningsreservat för sjöfåglar av South African Natural Heritage Programme. Ön var Nelson Mandelas hem åren 1963-1990.
Governor´s House från 1895 var ursprungligen guvernörsbostad. Idag är den konferenscenter och exklusivt gästhus för besökande dignitärer.
Fyren byggdes 1863 och ersatte de signaleldar som tidigare användes. Den är 18 meter hög och dess ljus kan ses på 25 kilometers avstånd.
I kalkstensbrottet tvingades politiska fångar arbeta i minst sex timmar om dagen. De fick sin syn förstörd av damm och det hårda bländande solljuset på de kritvita kalkklipporna och bara för att det är en ö ska vi inte tro att det fläktar. Varmt, varmt och inte skugga så långt ögat når.
Rastgården
Nelson Mandelas cell
